En ganska omtumlande dag idag.

Jag har i 14 års tid arbetat sesong på ett ställe jag älskar enormt att vara på och arbeta. Visst har det varit knogigt ibland att bara vara anställd 5-6 månader per år, men jag har haft andra tillfälliga arbeten och gjort en hel de annat och det har funkat ganska bra ändå.

Men jag har alltid velat få fast arbete på detta ställe, och stundom har cheferna sagt mer eller mindre uppmuntrande saker om fast anställning, men senast i våras sa vd nåt som gick att tyda positivt.

Nå nu efter att som alla tidigare år ha arbetat påsk, sommar och julöppet på detta ställe får jag veta att jag är för dyr för stället,min närmaste chef hadde sett att jag var "farligt nära" inlasning så hon fick se till så jag inte skulle bli det genom att inte sätta in mej i schemat så mycket, samt att de nu ska skola in en ny kvinna där nu som ska gå in före mej så att säga.

Det är en knepig situation och jag känner mej så tillplattad och ledsen , vd skällde ut mej imorse för att jag vänt mej till henne och inte till min närmaste chef, sa att jag gått utanför ramarna att vända sej till högsta hönset för att jag hört skvaller. Jag kände lust att bli arg och visa min inre tiger,säga:

- Vi är väl för fan människor främst ,inte chef och underordnad. Nä ursch allt hon sa var som en film, jag har hört det förr men inte såhär direkt i ansiktet-LYD för att passa in, rätta dej i ledet, men jag kände djupt- Detta tror du inte ens på själv kvinna, det är alla tiders energier från föregående chefer som kommer in i dej nu och du kämpar med näbbar och klor för att du är rädd .

Nä jag valde att inte svara på ilskan utan försökte så gott jag kunde säga det jag hade på hjärtat och att jag tycker att jag har rätt att veta sanningen på det hon kallade skvaller - och att hon och jag tycker olika på den punkten om att det var fel att vända sej till henne, eller jag menar snarare hennes sätt att reagera över det.

Tänk att det fortfarande finns kvar detta förfärliga tänk att jag är chef och ni som är under ska buga- jag blir fasen mörkrädd.

Men hur som står jag nu, tagit kontakt med facket, men med en känsla av att jag vill följa mitt hjärta och göra kanske något annat än att arbeta på detta underbara ställe (med gräsligt styre, men ändå). Tänk om jag kunde köpa upp stället och driva det själv.

Jag vet att detta vill säga mig något och jag är mitt iallt tacksam men

 hur ska jag veta nu vart hjärtat vill och ska?  Vad ska jag göra av mitt liv?  Jag skulle om jag fick drömma arbeta i en kåta i skogen, ta emot människor och dansa med dem i takt av trolltrumman, släppa loss spänningar och gamla liv- locka lycka och glädje och livslust. Tända eldar och verka med stora modern- göra det till min livsgärning, det är redan min stora lust - älska gråta dansa skratta skrika sjunga locka leva i och med moder Jord.

 

Visningar: 133

Kommentera

Du måste vara medlem i Vår Nya Värld för att lägga till kommentarer!

Gå med i Vår Nya Värld

Kommentar av Elin Lundqvist Burlin den 1 Februari 2013 kl. 22.37

Alla era enormt kloka ord och det stöd jag känner från er värmer så i hjärtat och själen min!

Tack så väldigt mycket , All Kärlek!

Jag står med öppna armar redo för resten av mitt liv som kommer nu!

 

Kommentar av jan-eric simonsson den 1 Februari 2013 kl. 21.54

Hej Elin, jag kan försäkra dig att om du berättade din livsvision med shamanistiska drag för din chef så skulle hon önska djupt inom sig att följa dig, rädslan är stor, ha medkänsla och lyssna på hjärtat som älskar särskilt de som lever i rädsla, du kommer att överleva och växa men gör hon det? Ge henne din kärlek och sen gå vidare i ditt liv, du väljer din livsväg, ingen annan. Jan i ljus, kärlek o glädje, tack för att du delar med dig av dig!

Kommentar av Elin Lundqvist Burlin den 1 Februari 2013 kl. 9.44

Tack så mycket för stödet , jag blir så påmind om min inre styrka och om mina vingar så modet värmer mitt hjärta ! Tack!

Så härligt stark video Ylva! Jag spelade upp den nyss då kom Leo springande; va bra du spelar mamma , å så började han dansa!

Stora Kramar till er alla, hoppas ni alla har en jettefin dag, Kärlek från Elin!

Kommentar av Ann-Charlotte Stewart den 31 Januari 2013 kl. 20.21

Kommentar av Elin Lundqvist Burlin den 31 Januari 2013 kl. 20.17

Å så skönt det är med stöd, tack snälla kära ni, jag har verkligen känt mej nertryckt idag, men tiden var väl den att få känna så idag, men jag känner varmt inombords av era ord!

Ja sanningen är denna att jag förra året uttalade hur less jag var att bli behandlad så här, gå timanställd år efter år- då sa en vän- bestäm dej då nu att detta år blir ditt sista där och något annat kommer att ta vid, Ja jag har blivit "attached" så jag hadde svårt att ta mig loss, så nu tog stället sig loss från mej istället.

Ja- det bästa väntar mej nu! Tack tack tack!

 

Kommentar av Ann-Charlotte Stewart den 31 Januari 2013 kl. 19.53

Ja, fyyyyy, vad trist när man blir behandlad så. Taskigt!!  Du har rätt att bli både arg och besviken, så få ur dig alla de där hemska känslorna så de inte slår rot i dig. Hugg ved eller nåt. Skrik. Slå en kudde i väggen, bara du får ur dig allt detta. Sparka bilden av chefskärringen i häcken. 

När du väl hittat lugnet... så ta emot mina gratulationer för att anden/ditt högre jag tar bort allt detta från dig. Något bättre väntar runt hörnet. Du har blivit "attached" och det är kanske svårt för dig att se att ditt Högre Jag vill något MYCKET, MYCKET bättre för dig!!  Det är vad jag känner.   Varma kramar och lyckönskningar - och kom ihåg att förvänta dig det bästa!  ♥♥♥

Kommentar av Calle Enochsson den 31 Januari 2013 kl. 19.29

Jag är dålig på sån't här. Rätta mig om jag har fel, men är det inte facken som ligger bakom LAS (lagen om anställn-skydd)? Som sen arbetsgivarna "måste"hitta krokvägar runt.

För övrigt håller jag med Nenne: Var stolt att du inte blev en "blöt fläck". Det kommer nya möjligheter :-)

© 2017   Created by Stefan Uhlén.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor