Nära döden-upplevelser, Ut ur kroppen-upplevelser, Regression och Reinkarnation

Information

Nära döden-upplevelser, Ut ur kroppen-upplevelser, Regression och Reinkarnation

Det var inte förrän på 70-talet som de blev kända för en större allmänhet, dessa NDU:er, eller nära döden-upplevelser. När väl det blir vår strömmar allt livsvatten alltmera starkt. Idag finns det måånga källor att ösa ur.


"Ut-ur-kroppen-upplevelser" (UKU:er)  , går ut på att en människa upplever att hon befinner sig utanför sin fysiska kropp och med tankens hjälp kan färdas vida. Både i vår värld och i astrala världar


Pionjärerna inom regressionsforskningen Brian Weiss och Michael Newton har mycket spännande att skänka oss människor, som vidgar våra vyer.

Medlemmar: 35
Senaste aktivitet: 14 Feb

Diskussionsforum

Den här gruppen har inga diskussioner än.

Kommentarplank

Kommentera

Du måste vara medlem i Nära döden-upplevelser, Ut ur kroppen-upplevelser, Regression och Reinkarnation för att lägga till kommentarer!

Kommentar av Ann-Charlotte Stewart den 14 Januari 2012 kl. 18.10

Jag har haft tre upplevelser av att "dö", vet inte om jag vill kalla dem NDU, för de är inte riktigt som de klassiska NDU berättelserna eftersom jag inte tror på någon egentlig "död". Jag är en själ och jag har evigt liv och jag kan skapa mig en kropp när så är önskat och jag kan också lämna den. Så vad menar vi med NDU egentligen?

Den första gången jag "dog" i detta liv, var när jag var 21 och hällde i mig en hel burk med Mogadon tabletter plus att antal Valium och svalde ner det hela med ett  halvt glas vin. Det var långfredag 1983, påsken efter jag förlorade min pappa i en bilolycka. Jag hade varit deprimerad och allvarligt suicidal sedan olyckan. Helt världsfrånvänd, isolerad och gick dagarna i ända och funderade på det optimala sättet att avsluta mitt jordeliv och få komma hem. 

Jag somnade in på långfredagskvällen och vaknade sedan upp på påskdagen runt lunchtid av att någon bankade på dörren till vårt hus. Ja, jag vaknade upp och kände mig som helt ny. Helt ren och full av ljus och förundran.

Hela huset var dock uppochnervänt. Det var fullt av rött stearin på golvet överallt, som såg ut som blod. Jag (eller någon) hade också rivit ur sidor ur min favoritsångbok och skrivit stora konstiga symboler med tjock röd penna på dessa papper. Jag förstod ingenting av det som stod där.

Jag var inte densamma efter min första död, jag upplevde det nog mest som en walk-in event för jag var som frälst och helt annorlunda efter alltihop. Den gamla jag var bara död, smärta och hat, den nya var full av kärlek och medkänsla. Jag vet faktiskt inte vad som hände, men det var stort och det gav mig ett helt nytt liv.

Efter det har jag haft två andra djupa möten med döden när jag varit separerad och helt förlorat kontakten och kontrollen med min fysiska kropp men ända varit helt och fullt supermedveten och fortfarande kunnat kommunicera ut genom mina ögon. Ja, jag kunde se de som stod runt omkring mig, men kunde inte tala med dem eller höra dem. Och hade ingen som helst upplevelse av resten av min kropp eller någon kropp alls. Bara rent medvetande. jag kände bara ett fullständigt lugn och jag visste allt. Försökte förmedla till dem som tittade på mig att de kunde fråga om vad som helst, eller be om vad som helst och jag skulle ge dem svar, men de såg vara förskräckta ut, en kvinna grät. De höll på med min kropp och försökte hitta en puls och var mycket upprörda. Trots att jag förmedlade Jungfru Marias nåd och lugn till dem, men de förstod inte. Bara grät eller såg väldigt allvarliga ut.

I både dessa fallen har jag varit helt klar och medveten, men har varit helt frånkopplad från min kropp. I båda fallen har jag helt förlorat begreppet om tid, det fanns ingen tid där. Jag kunde ha legat i den där sängen i Bangalore efter fallet nerför stentrappen då jag förlorade medvetandet, i flera dagar eller veckor. jag har ingen aning om hur länge jag låg där.

Samma ska efter fallet nerför en klippa i Jemez Springs, new Mexico, där jag suttit i de varma källorna i flera timmar och sedan bestämt mig för att klättra uppför en av klipporna ovanför källorna. Däruppe stod jag naken, förlorade medvetande och ramlade baklänges ner mot de sylvassa klipporna nedanför. Mitt huvud och mina axlar hade liksom omfamnats av två klippor som hindrade min skalle från att klyvas av en tredja som fanns precis under min hjässa. Det är ofattbart att min kropp inte fick en skråma av det flera meter långa fallet. jag vaknade upp omringad av personer som jag inte kände igen. De hade svept in mig, eller min kropp, eftersom jag inte var i kontakt med den. Så bara ut genom ögonen. 

Väsignade ögonblick som gör att man ser lite annorlunda på livet och att man dessutom tappar all rädsla för döden. För mig är det bara en befrielse att lämna kroppen, därmed inte sagt att man vill vara av med den. Livet är som att lära sig att köra värsta sportbilen som man inte fått någon manual till. Det är massor att lära sig och jag blir bara alltmer tacksam för det liv som jag getts. Det är en Kär lek!  Namaste

 

Medlemmar (35)

 
 
 

© 2017   Created by Stefan Uhlén.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor