Kära Moder Fader Gud, Källan, Allt Som Är,

Jag ber om upplysning och självförverkligande nu, för mig och för alla som önskar det i Hjärtat! 

Jag ber om människans gudomliga och fulla självuttryck och jag ber om det så snabbt, enkelt, så varsamt och kärleksfullt som det bara går! 

Jag har inte tid att vänta en sekund, Kära Moder Fader Gud. Jag ser fortfarande alldeles för mycket lidande runt omkring mig, så visa mig klart och tydligt vägen till hur jag/vi kan vara till tjänst till hela min/vår omvärld.

Tack för att jag får vara ett verktyg, ett instrument i Din tjänst! 

Tack för att Du så tydligt visar mig/oss vägen till mitt och andras fulla självuttryck. Till ekonomisk frihet och överflöd för oss alla. Till ett liv i kärlek, ett liv fyllt av mening och ändamål för oss alla som så önskar. 

Tack för att du väcker upp mig, och alla som så vill, till vårt fulla Gudomliga syfte och ändamål och vår Högsta Potential

Tack för Din Gudomliga vägledning. Tack för att Du visar mig, och alla som så vill, vägen till fulländning, till Glädje och Kärlek, till Kreativitet och Fest!

Där jag nu befinner mig, i ett tillstånd av frid och djupaste glädje, omfamnad av Din kärlek, vet jag att det enda jag behöver göra är att fokusera mig på nästa babysteg. Nästa gudomligt inspirerade handling och jag vet, JAG VET att du tydligt visar mig vad det steget är!

Ja, TACK för att Du i detta ögonblick, och i nästa, och nästa så tydligt visar mig vad jag är ämnad att göra för att för att manifestera detta mål, 

Himlen på Jorden

för mig själv och för alla som så önskar!

I all ödmjukhet, tacksamhet, respekt och kärlek till Dig,

I Fullaste Glädje Är Jag Din,
Ann-Charlotte

Visningar: 258

Gör ett inlägg på det här

Inlägg i den här diskussionen

Åh så fint skrivet,jaaaaaa fast så enkelt är det nog inte ändå....vår karma som vi ska igenom då???Vi går ju i Jordens skola..."vem ska man tro på"??? säger Tomas Di Leva i sin härliga låt o musik??
Jag tror fullt ut på Källan,men och åter men...det finns en mening och en väg för oss alla....tills vi når helheten....svårt för en del, lätt för en del....

I kärlek o ljus
Tack käraste Angel. Första gången jag seriöst bad om upplysning var för femton år sedan. Inte långt efter min önskan, som jag skrev ner i en bok, dök min andliga Moder LeeAnn upp och gav mig min Shaktipat initiering.

Den gången bad jag bara att det skulle ske så snabbt som möjligt för jag var i stor andlig nöd själv och upplevde bara ett rent helvete med precis allt i mitt liv. Jag led och ville bara dö. Så hade det varit länge för mig. Jag hade gjort tappra försök att ta mitt liv, det första när jag var 21, men mitt HögreJag lät mig inte slippa undan och jag blev tillbakakastad till det helvete jag upplevde jordelivet som. Allt var mörkt. Jag bad från djupet av min plågade själ. Jag var på mina bara knän...

Jag fick snabbt svar då, när jag med hela min kraft bad om det. Jag var mogen att möta min lärare.

Ja, jag hade mycket karma, många svårigheter att ta mig igenom. Allt mitt hår togs ifrån mig, hade inte ett enda hår på in kropp under en fyraårsperiod och jag har varit fläckvis skallig i tio år. Inom många religioner är övertygelsen att håret är en antenn till Gud, så ja, min antenn till Källan och Gud togs bort från mig och jag var lämnad i total avskildhet från Kärleken. Jag har blivit testad på alla tänkbara sätt och satts i åtskilligt med omöjliga situationer.

Oavsett vad som serverats mig har jag alltid hittat vägen och det har alltid skett när jag slutat kämpa och bara gett upp och sagt, OK Gud, jag vet inte vad jag ska göra nu, jag har provat allt. Jag ger upp. Nu litar jag på DIG! Visa mig vägen!

Det jag har kommit fram till idag är att det är MYCKET, MYCKET enklare än vad jag trodde. Den enklaste lösningen är den bästa. Släppa taget och följa med strömmen neråt. Säga JA till livet. Ge mig hän, vara så glad och lycklig som jag bara kan. Uppskatta det jag har och se det bästa i varje situation. Kort sagt attraktionslagen. Vad är det roligaste jag kan tänka mig. Hur kan jag höja min vibration till en av djupaste tacksamhet och glädje?

I min ödmjuka uppfattning är det viktigaste jag kan göra att sätta upp ett mål för mig själv. Något att se fram emot. En destination. Det målet och den visionen är vad du ser här ovan och jag gläder mig redan nu över att vi tillsammans har lyckats för jag är övertygad om att det finns fler än jag som vill uppleva Paradiset på vår Jord.

Det är redan gjort i en annan dimension, i den dimensionen har vi alla redan segrat, det enda vi behöver göra nu är att ta ett babysteg i taget. Om var och en tar ett litet steg mot vårt utlovade Paradis, ett leende, en kram, en god gärning, ett handtag, en sten i taget byggs vårt kärlekstempel. En sten i taget och vi är snart där.

Jag lovar, du, liksom jag kommer att förvånas. Jag gör det redan nu. Min värld slår mig varje dag med häpnad. Varje dag står jag gapande över alla dessa mirakel som sänds till mig. Bara att tänka på det får mig att röras till glädjetårar!

Om jag, en vanlig, väldigt liten och synnerligen förvirrad, deprimerad och skadad människa som jag varit i största delen av mitt liv kan hitta vägen ut ur helvetet, om någon som jag kan hitta nyckeln som öppnar dörrarna till Moder Fader Guds Ljus, vilket jag har gjort, då kan vem son helst göra det.

Vägen ut ur helvetet går inåt, inåt, inåt. Källan, JAG, gömde nyckeln på ett listigt ställe. Vi tror att vi måste gå ut för att hitta DET, när det i själva verket är så att vi bara behöver gå in, in i oss själva. Rakt in i hjärtat. Där vilar den största och vackraste diamanten av dem alla.

Där finner jag Kärleken, där finner jag Källan, där finner jag JAG!

Men visst krävs det mod. Visst krävs det vilja och det krävs framförallt att jag tar fullt ansvar för min egen verklighet.
Det krävs att jag är villig att titta på mina egna skapelser, vare sig de är vackra eller förskräckliga. Det krävs att jag vågar titta mina värsta demoner rakt i vitögat - och stå kvar.

Vägen inåt är bara för de allra modigaste, men när man väl gjort det valet och tar första steget mot att gå SIN EGEN VÄG, oavsett vad andra tycker och tänker, då väntar de rikaste gåvor och skatter, själens största lycka och den överflödande kärleken. På andra sidan nålens trånga öga väntar en lycksalighet som inte går att beskriva med ord.

Älskar dig kära Angel - tack för att du finns i mitt liv och tack för att du är med här och strålar ditt vackra ljus!

Namaste


Ps, testa gärna att denna affirmation idag:

Min värld slår mig med häpnad. Säg det hundra gånger. Säg det till dig själv framför spegeln.

Och här är en annan bra när du ändå står framför spegeln. Testa att säga till din spegelbild: JAG ÄLSKAR DIG! Stå kvar och säg det hundra gånger högt. Kan va tufft för en del, men oj så nyttigt

jag vet inte, du kanske redan har stått framför spegeln och framfört kärleksförklaringar till dig själv, hihi, men om inte är jag nyfiken på att höra hur det kändes.


Skapa dig en särdeles sköön dag i ljuset av DIg,

Kraaaaaaam,
A-C
K.I.S.S - keep it simple sweetheart :)
Och som svar till underbara Tomas di Leva: Tro på dig själv!! Vi har var och en svaren inne i vårt hjärta. :)
Du har rätt A-C, detta är din väg, sanning och liv och på väldigt många sätt delar du den med mig och andra dina nästa. Att hitta tankar och sätt att leva som stöder mig och får mig att må bra, det är gott.

MEN.....jag kan känna ibland på forumet att jag saknar att få vara i det jag är. Jag tvingar mig själv att raskt gå över i att vara så j-a positiv. Eller någon ska raskt komma med lösningar när jag bara äntligen vågar erkänna den lilla sårade delen i mig.....vi har ju alla svaren inom oss. Det är naturligtvis av största välvilja men istället för att känna mig modig och stark känner jag mig istället inkompetent och svag....och lite missförstådd. Jag vet att det handlar om mig, men ett forum likt detta blir lätt lite klämkäckt. Jag är väldigt lik dig och hittar väldigt fort lösningar/ljus/transformering. Allt för fort enligt vissa. Och nu när jag mött dig förstår jag äntligen vad "felet" är, varför en del av de mina blir förbannade på mig när jag vill hjälpa.....Tack käraste!

Felet jag gör är att jag kommer med goda råd utan att blivit bedd om dem. Jag hör "Hjälp mig att lösa detta" när de kanske bara säger "Snälla var med mig, lyssna på mig".....
För att våga möta smärtan/rädslan behöver vi ha någon som vill, vågar, kan och orkar vara med oss i det som lätt kan kallas gnäll. Få stanna upp där ett slag.....och själv - med hjälp av empati, rätta frågorna och närvaron - finna vägen ut ur mörkret. Som i giraffspråket; att tillåta sig att såväl fira som sörja är ett måste för att kunna släppa taget och gå vidare....inte springa ifrån eller övertyga sig själv att allt är så himla bra....inte låtsas. Det håller inte. Jag tror man måste igenom hela processen för att på riktigt förändras...på insidan och på utsidan. Jag måste först sörja klart innan jag är redo att gå vidare. Och detta tar olika tid för var och en av oss, och på olika sätt.

Än en gång tack för att du hjälpt mig att förstå!

Allt är mycket mycket väl!
Tack till dig, Barbro, för att du låter ditt hjärta tala! Det finns väl inget värre än fok som ger goda råd, man blir ju fullständigt nipprig på dem.

Den tid vi är inne i nu handlar för mig om frihet. Frihet och äter frihet. Att få vara mig. Att få säga vad jag vill. Få klä mig som jag vill. Sova när jag vill eller inte, och framför allt med vem jag vill.

Att få leva ut mina drömmar. Att uttrycka det som är jag.

Älska fritt och leva stort - man kanske bara får en chans...

och allt är, som du säger, mycket väl och tom bättre nu!

Kraaaam
Precis det du nämner här AC känner jag likadant.Detta med att ha frihet.Att få vara den jag verkligen är.Men givetvis inte på någon annans bekostnad inte trampa någon på tårna, sådan är jag inte och vill absolut inte vara heller.Jag tror att får alla utrymme till att vara den de är, så trampas det inte på några tår, man välkomnar varandra istället i gemenskapen.Alla respekteras för de som de är.
Att leva livet fullt ut handlar det om.Det är säkert inte bara vår önskan, det vill nog alla göra. Tänk när alla gör det....och alla känner sig älskade för den fina människa den är.För alla är vi goda innerst inne.
Namaste



Ann-Charlotte Stewart sa:
Tack till dig, Barbro, för att du låter ditt hjärta tala! Det finns väl inget värre än fok som ger goda råd, man blir ju fullständigt nipprig på dem.

Den tid vi är inne i nu handlar för mig om frihet. Frihet och äter frihet. Att få vara mig. Att få säga vad jag vill. Få klä mig som jag vill. Sova när jag vill eller inte, och framför allt med vem jag vill.

Att få leva ut mina drömmar. Att uttrycka det som är jag.

Älska fritt och leva stort - man kanske bara får en chans...

och allt är, som du säger, mycket väl och tom bättre nu!

Kraaaam
OJ,OJ ....mycket starkt du berättat här...och jag instämmer i mycket av vad du anger, att släppa taget är det bästa man kan göra, jag har själv gjort det....och gör det fortfarande....jag känner mig som Titanic....sjunkande skeppet....men jag har insett att det finns bara en botten, och är det enda vägen att gå vidare så må det vara hänt.Värre än så kan det inte bli...jo om jag väljer att inte kämpa vidare förstås, som du anger att du gjorde, vid tillfälle i ditt liv.
Jag bär med mig dina ord AC, jag finner dem värdefulla just nu i min nuvarande situation. Jo jag har sagt dessa svåra ord i spegeln,"jag älskar dig" men inte hundra gånger, men jag kunde inte känna in dessa ord, jag gjorde det inte, så jag slutade säga det...men sista ordet är inte sagda än, när modet kommer så ska jag göra det, men jag är inte där än.Affirmationen "Min värld slår mig med häpnad" började jag med idag däremot...de första 50 ggr kändes ingenting...men de andra...jisses vad det surrade i huvudet, "men vad är det jag säger, tänkte jag" ojojoj det var starkt, det gick in i hjärtat och skakade om mig ordentligt.Jag har lipat denna kväll.....TACK,detta kommer jag att fortsätta med varje dag....det sker en massa saker inombords....som jag bara vill släppa ut....jag vill inte ha detta skräpet inom mig längre....som blockerar min energi, det ska UT UR MIN KROPP, utrensning på gång känns det som.Jag välkomnar det, det har suttit djupt där inne i hjärtat länge nog.

Allt gott till Dig du underbara syster!Tack för att jag får vara med o lysa med mitt ljus, som kanske glimmar som en stjärna så småningom...jag ska putsa på den...
Kraaaam

Ann-Charlotte Stewart sa:
Tack käraste Angel. Första gången jag seriöst bad om upplysning var för femton år sedan. Inte långt efter min önskan, som jag skrev ner i en bok, dök min andliga Moder LeeAnn upp och gav mig min Shaktipat initiering.

Den gången bad jag bara att det skulle ske så snabbt som möjligt för jag var i stor andlig nöd själv och upplevde bara ett rent helvete med precis allt i mitt liv. Jag led och ville bara dö. Så hade det varit länge för mig. Jag hade gjort tappra försök att ta mitt liv, det första när jag var 21, men mitt HögreJag lät mig inte slippa undan och jag blev tillbakakastad till det helvete jag upplevde jordelivet som. Allt var mörkt. Jag bad från djupet av min plågade själ. Jag var på mina bara knän...

Jag fick snabbt svar då, när jag med hela min kraft bad om det. Jag var mogen att möta min lärare.

Ja, jag hade mycket karma, många svårigheter att ta mig igenom. Allt mitt hår togs ifrån mig, hade inte ett enda hår på in kropp under en fyraårsperiod och jag har varit fläckvis skallig i tio år. Inom många religioner är övertygelsen att håret är en antenn till Gud, så ja, min antenn till Källan och Gud togs bort från mig och jag var lämnad i total avskildhet från Kärleken. Jag har blivit testad på alla tänkbara sätt och satts i åtskilligt med omöjliga situationer.

Oavsett vad som serverats mig har jag alltid hittat vägen och det har alltid skett när jag slutat kämpa och bara gett upp och sagt, OK Gud, jag vet inte vad jag ska göra nu, jag har provat allt. Jag ger upp. Nu litar jag på DIG! Visa mig vägen!

Det jag har kommit fram till idag är att det är MYCKET, MYCKET enklare än vad jag trodde. Den enklaste lösningen är den bästa. Släppa taget och följa med strömmen neråt. Säga JA till livet. Ge mig hän, vara så glad och lycklig som jag bara kan. Uppskatta det jag har och se det bästa i varje situation. Kort sagt attraktionslagen. Vad är det roligaste jag kan tänka mig. Hur kan jag höja min vibration till en av djupaste tacksamhet och glädje?

I min ödmjuka uppfattning är det viktigaste jag kan göra att sätta upp ett mål för mig själv. Något att se fram emot. En destination. Det målet och den visionen är vad du ser här ovan och jag gläder mig redan nu över att vi tillsammans har lyckats för jag är övertygad om att det finns fler än jag som vill uppleva Paradiset på vår Jord.

Det är redan gjort i en annan dimension, i den dimensionen har vi alla redan segrat, det enda vi behöver göra nu är att ta ett babysteg i taget. Om var och en tar ett litet steg mot vårt utlovade Paradis, ett leende, en kram, en god gärning, ett handtag, en sten i taget byggs vårt kärlekstempel. En sten i taget och vi är snart där.

Jag lovar, du, liksom jag kommer att förvånas. Jag gör det redan nu. Min värld slår mig varje dag med häpnad. Varje dag står jag gapande över alla dessa mirakel som sänds till mig. Bara att tänka på det får mig att röras till glädjetårar!

Om jag, en vanlig, väldigt liten och synnerligen förvirrad, deprimerad och skadad människa som jag varit i största delen av mitt liv kan hitta vägen ut ur helvetet, om någon som jag kan hitta nyckeln som öppnar dörrarna till Moder Fader Guds Ljus, vilket jag har gjort, då kan vem son helst göra det.

Vägen ut ur helvetet går inåt, inåt, inåt. Källan, JAG, gömde nyckeln på ett listigt ställe. Vi tror att vi måste gå ut för att hitta DET, när det i själva verket är så att vi bara behöver gå in, in i oss själva. Rakt in i hjärtat. Där vilar den största och vackraste diamanten av dem alla.

Där finner jag Kärleken, där finner jag Källan, där finner jag JAG!

Men visst krävs det mod. Visst krävs det vilja och det krävs framförallt att jag tar fullt ansvar för min egen verklighet.
Det krävs att jag är villig att titta på mina egna skapelser, vare sig de är vackra eller förskräckliga. Det krävs att jag vågar titta mina värsta demoner rakt i vitögat - och stå kvar.

Vägen inåt är bara för de allra modigaste, men när man väl gjort det valet och tar första steget mot att gå SIN EGEN VÄG, oavsett vad andra tycker och tänker, då väntar de rikaste gåvor och skatter, själens största lycka och den överflödande kärleken. På andra sidan nålens trånga öga väntar en lycksalighet som inte går att beskriva med ord.

Älskar dig kära Angel - tack för att du finns i mitt liv och tack för att du är med här och strålar ditt vackra ljus!

Namaste


Ps, testa gärna att denna affirmation idag:

Min värld slår mig med häpnad. Säg det hundra gånger. Säg det till dig själv framför spegeln.

Och här är en annan bra när du ändå står framför spegeln. Testa att säga till din spegelbild: JAG ÄLSKAR DIG! Stå kvar och säg det hundra gånger högt. Kan va tufft för en del, men oj så nyttigt

jag vet inte, du kanske redan har stått framför spegeln och framfört kärleksförklaringar till dig själv, hihi, men om inte är jag nyfiken på att höra hur det kändes.


Skapa dig en särdeles sköön dag i ljuset av DIg,

Kraaaaaaam,
A-C
Käraste Wendela, det är skönt att vet att vi är fler, att vi är många! Tack! Vi är på rätt väg, varje dag vaknar ännu fler upp till sanningen och hågkomsten om vilka vi är. Gudar och gudinnor på en fantastisk planet och med framtiden i våra händer. Vi håller på att kollektivt upplysas och alla som vill får vara med, men det är ett aktivt val, att välja kärlek och glädje, att välja att vara lycklig i varje ögonblick. Oavsett omständigheter och situationer. Att välja att ta sin kraft tilbaka och förvalta den väl. Kärleksljus till dig kära syster, tack för att du strålar ditt Ljus! Espavo, A-C

Wendela Andrén sa:
Tack, Vackra Ann-Charlott för din ödmjuka och längtansfulla bön! Jag känner som du! Och jag vill, som du! Pussar & kramar från mitt hjärta till dig!

Tusen Tack fina AnnCharlotte för att du berättar om ditt liv.

Jag tar med mig det nu. Ska ge upp och slutar kämpa och säga:

Ok, jag vet inte vad jag ska göra nu. Jag ger upp. Nu väntar jag på dig Gud, visa mig vägen. 

Jag har också mått mycket dåligt och inte orkat mer. Senast för två veckor sedan stod jag och räkna tabletter och undra om man kunde dö på dom. Och har tänkt så flera gånger de senaste 2 åren. Men jag stannar kvar för dom som älskar mig, dom behöver mig. Dom skulle bli så ledsna om jag inte fanns och fråga sig om dom gjort något fel. Och så skulle de bli arga på mig med. Men jag har ingen kraft just nu. Är kraftlös. Tom på energi. Vet inte hur jag ska få det igen. Har varit sjukskriven en vecka pga depression. Men är lite bättre, men ändå kraftlös. Så jag tar med mig din bön och ger upp och hoppas Gud visar mig vägen nu. För jag ser bara hinder och krav nu.

Kram från Lisa <3

Kära rara gumman,

jag förstår dig och vet så väl hur det känns att vara där i tillståndet av fullständig uppgivenhet. Att känna sig värdelös och tro att allt hopp är ute. Att bara vilja dö bort ifrån alltihop.  

Tack för att du är så modig och delar detta. Bara att skriva och dela detta med oss alla är terpeutiskt. Jag tror att du redan märkt det efter att ha skrivit orden ovan. Du är inte ensam! 

Jag önskar jag kunde vara där med dig nu och ge dig en stor varm kram. Jag är med dig i själ och hjärta. Jag vet naturligtvis inte vad som är bäst för dig just nu, din egen vägledning finns djupt inne i dig, i ditt hjärta, men om jag skulle säga en sak som hjälper många: gå ut i naturen!! 

Gå på en lång promenad i skogen. Andas frisk luft. Rör på dig så du får bättre syretillförsel i kroppen. Din energi står stilla nu, den är stagnerad. Indierna kallar denna stagnerade energi tamas. Energin ska röra på sig i våra kroppar så att cellerna i din kropp får mycket syre. Spring, hoppa, få fart på din kropp. Det gör att serotonin och måbra hormoner börjar produceras i kroppen. Se till att svettas lite grann så kommer du att känna dig bättre. Motion är så viktigt, det hjälper dig att slappna av också.   

Jag tror på dig, kära, du kan ta dig igenom detta också.  Sakta men säkert kommer allt att bli bättre.  Jag vet det av egen erfarenhet.  Det finns alltid en väg. Naturen hjälper. Rörelse och motion hjälper.  Tack igen för att du delar. 

Varma kramar till dig, finaste Lisa  <3 <3 <3

Tack Lisa för att du delar med dig!

Jag är på en berg och dalbana och känner igen mig i dalgångarna i det du beskriver ovan.

Glöm inte att Gud är du själv. Be ditt inre, ditt hjärta guida och visa dig vägen. Det allra högsta oändliga allsmäktiga villkorslösa är vi själva och det når vi enklast genom hjärtat även om våra vägar är outgrundliga.
Fråga också livet men med intentionen att du är det allra högsta mest allsmäktiga som är livet. Livet i form av synkroniciteter eller som här genom ord vi delar kan hjälpa oss på vägen. :)

Och AnnCharlotte, tack för dina ord, de har hjälpt mig till mer insikt om vad jag behöver för att gå av min känslomässiga berg och dalbana (uppåt och neråt i mitt välmående) och stå still och känna livet ur enbart glädjens stillhet (ingen känslomässig berg och dalbana).

Jag kommer dansa mer, röra mig mer och utforska skogen mer! Tack!

Kramar till er!!

Vänligen
Patrik

RSS

© 2017   Created by Stefan Uhlén.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor