Försöker du "göra dig av" med ditt ego? Kämpar du med egot? Förresten, vad är egot för dig?

Har du försökt att hantera ditt ego på andra sätt? Tycker du om egot, eller inte?

Har du testat att låta det bli större? Om du föreställer dig att du låter egot bli så stort att det omfattar precis allt, vad händer då?

 

Berätta om dina tankar kring vårt kära ego, det som man på Sanskrit kallar "ahamkara" och som betyder "jag-skaparen". Hur fungerar din "jag-skapare" och vad har du för förhållande till denna egenskap hos dig själv?

 

Tack för dina tankar kring detta. Jag ser fram emot en spännande diskussion!

 

Zoot, zoot :)

från mitt lilla söta ego och jag

 


Taggar: ahamkara, ego, personlig, utveckling

Visningar: 531

Gör ett inlägg på det här

Inlägg i den här diskussionen

Mja jag kämpar nog inte särskilt med det eller emot det. Det finns där bara och jag låter det vara så litet och stilla som jag kan hålla det. Dilar med universum ibland och ber om händelser eller så och gör ett slags byte med universum. Universum får mitt egos tankar och funderingar och så får jag se vad jag får tillbaka. För det mesta brukar jag bli glad för resultatet och ibland lite betänksam när det inte händer eller infaller, det jag önskar mig eller vill ha. Sen så vet jag att allt kommer till mig när jag är mogen för det och tillåter det. Alla ni som läst mina rader, ha det gott och var rädda om oss.

Mvh. Roggan.

Enligt många esoteriska författare och tänkare så är ju EGOT den störste bromsaren av den andliga utvecklingen??

Rent metaforiskt brukar jag skilja på "egot" och "jaget", det blir lättare att diskutera om det hela då. En beskrivning av egot som jag tycker är bra, är: "vårat kännslomässiga belöningssystem".

Många människor idag är just styrda av "vårat kännslomässiga belöningssystem", egot. Om egot kan få sig en belöning där, då gör vi det. En del människor är fullt upptagna med att göda egot, vilket då gör dem bokstavligen förslavade av sitt ego. De beslut som de då gör är ofta inte så sunda, eller ger bittra följverkningar. Många förknippar sin identitet med egot, något som kan ge starka känslor av att inte trivas, för egots intressen går ofta stick i stäv med ditt "jag". De bittra efterverkningarna av att behaga sitt ego kan även ge ett sorts moment 22, för ju sämre du mår av att behaga ditt ego, desto härligare känns belöningen från "vårat kännslomässiga belöningssystem".

Att påpeka de oftast negativa effekterna av att behaga egot kan få personen att få "taggarna ut", gå i försvarsställning. Det är enligt mig då inte "jaget" som agerar, det är "egot" som försvarar sina intressen. Det som egot uppfattar som ett hot mot att bli behagad, det reagerar den mot. Ibland rent utav aggresivt! Egot är rädd att mista sina privilegier.

Att inte blidka egot gör att ditt "jag" får en chans att utvecklas, att spira. Ditt liv får en annan betydelse, du finner snabbt att du får mer harmoni i din tillvaro.

Jag själv försöker hålla mitt ego så kort jag någonsin kan, den skapar enbart oreda i våra liv. Den var säkert nödvändig under stenåldern, det för våran överlevnad och fortplantning. Men idag är egot det som skapar det mesta elände på jorden.   

Som jag ser det är egot styrt utifrån rädslor, att inte duga, att bli utan, osv....när vi är i egot jämför vi oss med varandra utifrån en värdestege där vi är bättre eller sämre. Jag tror man ska försöka att omfamna sitt ego istället för att tycka illa om det...då vill det bara ha större plats. kan vi däremot älska våra svagheter och rädslor, men inte låta dessa styra så kan vi samtidigt identifiera egot hos andra vi möter och vara i kärlek även där. Kram på er!

Egot för mig är hur jag ser på andra och livet i stort. Som att tycka grannarna för ett jä*la liv, men förstå att dom har kul, då har man inga problem med det, för kul vill alla ha. Att vara glad för tak över huvudet och mat i kylen funkar för mitt ego ska va nöjt. Sen har man behov att få andra att vakna, och det gillar mitt ego när det händer. Få nya kunskaper njuter mitt ego av, har ju svårt att sluta leta nya...Och det har du med A C, det vet jag ;^)

 

Att låta egot suga i sig, men sen låta hjärtat bestämma vad som ska delas med andra, då är man på rätt sida med det !

Oj då! Det är onekligen en helt ny tanke. Lovar att "känna in mig" och sen höra av mig. Ska försöka stänga ute alla "borden och måsten" och bara låta mitt inre ego få plats.

Låter som en spännande resa.

Jag brukar ta mitt ego i koppel,

kom här ego nu går vi.

Ego döm inte folk, det är jag som gör det.

 

Ego är som en hund, jag försöker disiplinera mig själv.

Jag pekar finger på dig och säger- in´t kan du släppa ego lös.

Förstå, människor fattar inget om jordresan.

 

Ja bruka gå o spåna lite, vad äter en ego?

In´t bli ja klok, int finns de någon som äter så hungrig.

Ja bruk säga som du- Ge dom ego körkort till alla nuförtiden?

Se hur människorna kör, o ja tänk - men gud i himmeln finns det inga regler?

Förstå...

 

 Ja bruka säga till småtänkare som ni; är du först på jorden så finns det inte så mycket att tänka på.

Förstårni hurja tänk, ja tänk int alls ja.

 

Ja testa mig fram, funkar de? funkar de ej? Förstårni hur ja leker med kunskapen, ja va då så stor att egot inte fick plats.

Ja är som en Mexikansk matador, bruka reta upp för o se va de är för människoras jag har att göra med- eller som o köra bil. Nu, Nu slog de om till rött- nu är ilskan igång- bara till o stanna.

HELT FANTASTISKT SKRIVET !!!!   TACK från Ängelmakerskan

EGOT är som blindtarmen, alla har det, men till ingen nytta för någon, det är motsatsen som är det vi söker efter, UNITY.

Ego är för mig när det blir till det sämre för andra människor. Man ser inte sin nästas behov. Ego är för mig när man bara tänker på sig själv. Ja försöker alltid fatta beslut så det blir bra föra alla mina kära, vänner ,jorden och alla människor. Kram

Jag har precis insett hur mycket mitt ego plågar/äger/kväver mig. Fruktansvärt hårt att se det så tydligt. (Och egot passar givetvis på att peta lite extra). Det har varit ett tufft år, minst sagt med lång resa nedåt botten för att jag verkligen skulle fatta. Jag krigar mot mitt ego, även fast jag förstår att det inte är rätt sätt att handskas med det. Jag vacklar mellan att "acceptera och gilla läget" och vilja slåss.

Jag håller med Shinee här, att man ska skilja på egot och jaget. Det egot, som i många vishetsläror och religion pratas om att man ska förtrycka, handlar om de rena förprogrammerad instinkterna som finns i människokroppen. Bortom detta ego finns jaget, som är identiteten och det verkliga egot. Men ens verkliga jag drunknar ofta i signalerna från egot, som säger ät nu!, sov nu!, slåss nu!, du måste hävda dig nu!, du är bättre än andra!, och allt annat. Det är mycket destruktiva känslor, men också känslor att uppehålla livhanken som människodjur. De fängslar in jaget och man fastnar i dessa negativa tankar. Andlighet innebär att lyfta fram jaget, där det döljs bakom egot, och verkligen börja förstå sig själv. Det är en balansgång och djuplodning att separera egot och jaget.

RSS

© 2014   Created by Stefan Uhlén.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor