Jag har just läst Lev livet fullt ut! av Eckhart Tolle i hopp om att  upptäcka hur man gör. På ett teoretiskt plan vet jag precis hur man gör! Men hur inkarnerar man visdomsinsikterna i vardagslivet?? Jag tycker att jag ständigt kommer till korta. Kanhända är meningen med vår tillvaro i den här dimensionen att möta hinder i den fysiska verkligheten - kanske är lidandet en förutsättning för att själen ska komma vidare...?

Visningar: 31

Gör ett inlägg på det här

Inlägg i den här diskussionen

Eva, underbara du. Vad roligt att de dig här. 

 

Nyckeln finns i det du skriver:

 

Jag tycker att jag ständigt kommer till korta. Kanhända är meningen med vår tillvaro i den här dimensionen att möta hinder i den fysiska verkligheten - kanske är lidandet en förutsättning för att själen ska komma vidare...?
Det är ju det du skapar. Ser du det?
Kanske prova med att sätta en ny mening för ditt liv? Hur vill du att det ska vara? Skriv ett nytt livsmanuskript kanske? :)
I fullaste respekt och ödmjukhet - 
Tusen kramar,
Ann-Charlotte
Och ja, det skulle vara jättekul att ses, vi får hitta tid och plats :)

Tack fina Lasse, tillsammans hittar vi Vägen <3

Oj! Gick in på din sida, Lasse och läste det som stod på första sidan om våra iscensättningar. Ja, det stämmer ju så väl; man vet rent logiskt hur o vad man vill göra som är bäst för en själv o andra, men så sköljer plötsligt känslorna över all logik och vilja, man blir helt låst kan bli! Jag vill verkligen vara så medveten att jag kan se vad jag gör när jag är mitt i det, så att jag kan förstå att det är jag som skapar situationen för att jag sa kunna leva igenom dessa känslor av smärta igen. Tack för den fantastiskt fint förklarande texten och citatet från boken. Den vill jag köpa på stört, haha!

 

Mycket är jag ju medveten om som jag gör, tex att jag dras till dominanta män för att min far var väldigt dominant och jag tystades ned när jag ville vara spontan och uttrycka min glädje över ngt, eller när jag ville vara tokrolig när det fanns andra människor omkring oss som pappa skämdes inför. Det blev skamligt, tror det är därför jag försökt hela mig själv med att vara med i olika teatergrupper, samt att jag skämtar o berättar vitsar på jobbet stup i kvarten.

 

Lustigt nog har jag även dragits till svaga, underdåniga mycket snälla män. De verkar representeras av min mamma. Där är det istället som om jag tvingas gå igenom skammen att vara riktigt elak o respektlös mot någon, så som jag skäms över hur jag var mot min mamma (särskilt i tonåren). Och min lillebror, herregud, som jag också förtryckte, och som fortfarande är en stor skam jag bär på. Jag tror det var därför jag "lät mig" mobbas under hela min skoltid? Jag o min bror brukar prata lite om hur vi såg på vår uppväxt och hur vår pappa eg är ett offer för sin dominanta mamma, vår farmor (som oxå försökte dominera hela vår familj, och särskilt mig som försökte sätta sig upp emot henne i 3-årsåldern, tills jag kuvades totalt av henne)

 

Ojojoj, mycket tankar som väcktes upp där...inte för första gången dock, men med ett litet nytt perspektiv. En ny möjlighet till självläkning av dessa "trauman".

 

Tack A-C oxå för dina alltid så visa o goa ord, mumshöna!

 

Och tack Eva att du lade ut denna text, jag känner ju så väl igen mig i det du skriver. Och jag har oxå läst lite av Tolle, det låter så fint o självklart men jag klarar inte att genomföra det. Men nu när jag fått lite guidning och "bruksanvisning" på det hela så kanske jag kan läsa hans texter med öppnare ögon.

 

Namaste<3

RSS

© 2017   Created by Stefan Uhlén.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor