Har nyligen drabbats av sorg när två personer i mitt liv dog inom två dygn. Hur ser ni på sorg å har ni några råd hur man möter å hjälper sig själv på bästa sätt?

Visningar: 183

Gör ett inlägg på det här

Inlägg i den här diskussionen

Jag beklagar sorgen Annelie !

Tala om sorgen  t ex med någon nära vän ...t ex härinne på forumet !

Att någon lyssnar hjälper ...

jag tycker att gråta hjälper..en tid...

Var nära naturen ---gå i skogen ..krama träd...

Träffa vänner o kompisar .. prata om sorgen ,men även om andra saker.

Önskar Dig Ljus och kärlek

Bamse KRAAAM                      Nilla

Tack Gunilla för råden å kärleken. Känns skönt att prata om den. Många kramar tillbaks.

Jaa, det kan vara det tyngsta som finns, så var det i min ungdom när min pappa dog i en bilolycka. Jag grät, pratade, grät, pratade, grät, grät och grät och pratade ännu mer, så gick jag i skogen och grät, och så grät jag ännu mer. Jag grät för mig själv... i många, många år. 

Nu när jag upplever död omkring mig så firar jag. Jag firar ett liv som levts och jag firar allt det vackra som den personen har fått uppleva nu när deras befrielse kommit. Jag flyger i luften med den som lämnat, ofta fnittrar vi tillsammans och jag får en massa goda råd från någon som just lämnat sin fysiska kropp. Jag känner deras själ svepa omkring mig och jag dras med av den glädje och frid de känner av att vara hemma igen. Så gråter jag, men nu av glädje för dem!  

Låt hjärtat lyftas och sväva som örnen, högt, högt...

däruppe finns friska vindar och den vackraste utsikt.  

Kramar dig Anneli   ♥

Tack ni ger mig så mycket perspektiv å hopp. Jag brukar tänka med tacksamhet på de finna minnen vi haft. Men drabbats mycket av dåligt samvete för att jag inte var hos dem på slutet. Jag blev också varm innom mig av det du skrev på chatten imorse att dagens ängel heter Tillit det är något jag ska ha mer i år tillit å tacksamhet. Tack alla goa vänner här å tack Ann-Charlotte för ditt underbara svar. Kramar till dig Med.

Hej Annelie!

Jag håller med både Gunilla och Ann-Charlotte när det gäller sorgen, gråt och gråt och prat , skogen och gråt.

Men det jag kände starkt att säga till dej med all värme och kärlek är att du behöver inte ha dåligt samvete att du inte var där den sista stunden, där de är nu ser de och förstår de allt.

Jag kände när min x-tra pappa dog förra året sorg givetvis ,men också en så stor visshet om att där han är nu hör han lika tydligt som med "levande" öron, den kärlek jag känner för honom kan han känna lika starkt nu ja kanske till och med mer för det finns ingen ytlighet att gömma sej bakom.

Men om man känner dåligt samvete över något som vart osagt eller ogjort tror jag på att antingen gå till deras grav eller någonstans som känns speciellt eller bara hålla i ett kort av dem eller t.o.m bara tänka på dem och förklara från hjärtat- säga det man känner man vill säga,för de hör och de förstår och de vet redan- för på andra sidan ser man kärleken så tydligt.

All Kärlek

Många Varma Kramar från mej Elin.

 

Beklagar sorgen, det blir alltid ett "slutgiltigt" avbrott när någon går bort. Själv är jag övertygad att själen är odödlig och finns kvar. Den fysiska kroppen kan kanske liknas som en skjorta man byter. Samma med kroppen den byts ut mot en ny, när man föds på nytt. 

Jag har ett par verser jag brukar ge till sörjande:

Gråt inte över min död. Där jag nu är, är jag lycklig och fri och har inga smärtor. Jag kan kontemplera över Guds under, och jag vet att vi från och med nu för alltid är förenade i Hans Ljus, Liv och Kärlek.

Vi bör tillåta oss att känna sorg och saknad, men låt det inte tynga oss. Låt hellre den inre kärleken som ligger i smärtan häva oss till det andliga plan, där vi i hjärta och sinne kan ledsaga vår vän i hans nya liv.

Kära Annelie Ljus syster, skickar dig en varm kram - förstår att Du har en väldigt jobbig tid nu,

känner jag vill säga, vårda din sorg, som ett litet barn du håller i din varma famn alldeles vid ditt hjärta!

Vagga din sorg, håll om den - den är en viktig del av dig! Det får ta sin tid... Tårarnas tid. 

För mig är livet evigt, vi byter kropp då och då...livet är som ett pärlhalsband...pärlorna är de olika liven vi har här på Moder Jord, och finns i alla dess färger och mönster, och bandet -  är det eviga livet...och det skimrar i regnbågens alla färger och mer därtill...!

Läser de andras svar/råd och tycker de är jättefina!

Framför allt, prata om vad du känner och gråt ut, vandra gärna i naturen, umgås med förstående personer, och var snäll mot dig själv!

Kram

/Kerstin M - moonflower

Tack för ditt stöd , dina vänliga ord å din kärlek. Många kramar

Sorgen har fått mig att uppskatta livet mer. Precis som min sjukdom får mig att njuta av de bra dagar jag har å de kroppsdelar som fungerar bra. Livet är en gåva.

Förra året var det dags för min bäste vän,livskamrat att åka hem.

Det är så svårt att förstå att mannen jag delade mitt liv med inte längre skulle skoja med mej, göra kaffe åt mej,diskutera livets vilkor med mej mm.

Sorg är svår saknad och en form av oförmåga att acceptera det slutgiltiga som skett.

Vi är ju alla gäster här på planeten, själen är odödlig, energi kan inte dö den bara omvandlas.

Kroppen är något vi har till låns så att vi kan uppleva allt i en kropp här på jorden.

Människor vi saknar har berikat våra liv här och vi får glädjas över att vi haft den stora turen att ha träffat dom och haft förmånen att lära känna dom.

Bort gången av Jorr är det svåraste jag gått igenom någonsin.

Hur hanterar man det ?

Jag grät floder och nya floder. Pratade med andra som grät med mej.

Sorg är något man bara kan dela med andra man kan sörja tillsammans.

Endel saker kanske känns som oavslutade med individen som gick bort, prata om det med andra som kände honnom/henne.

Ingen kan ta sorgen ifrån en det är en ensam resa en erfarenhet av livet som ger insikt i hur det är att sörja.

Jag lyssnade på musik,pratade med gemensamma vänner och hans barn,första fru mm

Jag chattade på forum med andra som saknade honnom.

Dagar i varande var många, tårar och mer tårar., läkande tårar låt dom rinna.

Vi får ömt vårda minnet av det våra med resenärer på planeten jorden har förmedlat till oss.

En människa har åkt hem men kvar blir minnet av denne. Ur det perspektivet så förtår man att jag och alla andra har något att lämna till dom som blir kvar.

Vi ska alla åka hem en dag. Lev väl medan du är här.

Stor KRAM i samförstånd sänder jag dej, sorgen tar den tid den tar, det finns en ny början efter ett slut.

/ Maria

 

Tack Maria för ditt svar å att du delade med dig av din erfarenhet, jag blev djupt rörd å känner djup respekt för det du gott igenom. Stor kram till dig med å alla ni andra som skrivit så bra svar.

RSS

© 2018   Created by Stefan Uhlén.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor